Rapport från Foshan

Jag har äntligen fått tag på mitt bagage (det tog en svängom till Bangkok) och kan nu komma åt internet med min dator. Hurra!

Okej, en simpel genomgång av vad jag sysslar med härborta, för den som är nyfiken. Jag tränar tre timmar om dagen, vanligtvis 10-11:30 plus 15-16:30, men tiderna anpassas ibland. Träningen är hur kul som helst; wing chun är den klart intressantaste kampsport jag provat på (och jag har provat på rätt många). Träningen hålls vanligtvis i en spegelsal där den vackra unga Xiao Ying vid andra tider undervisar i latinamerikansk dans. Det är varmt som tusan, även med fläkten på, så vi tränar oftast utan tröja. Sifu Lu har en imponerande fysik för någon så gammal. Han sysslade med bodybuilding när han var yngre och det märks! Uppvärmning består oftast av att köra form fem-tio gånger och svetten lackar. Det händer att vi gör något på kvällarna, såsom att åka till Sifu Lus brors lägenhet dit folk kommer på kvällarna för att snacka, röka, dricka te och träna wing chun.

Övrig tid har jag hittils spenderat med att utforska staden, leta efter restauranger som serverar vettig mat och snacka med lokalbefolkningen eller hotellpersonalen för att öva på min mandarin. Staden är helt underbar. Gamla förfallna byggnader varvas med moderna höghus, neonskyltar överallt lyser upp gatorna på natten och det är folk överallt, dygnet runt. På natten sätter nattmarknaden igång där du kan köpa skräp för en spottstyver.

Bra saker:

• Gå ut och äta för femton spänn. Te är gratis, så man behöver inte beställa dryck!
• Vädret. Helt fenomenalt hittils, men kanske blir det för varmt i sommar. Extra plus för att jag inte verkar vara allergisk mot något i luften här. I Sverige är jag ständigt snuvig, men här har jag inte behövt snyta mig en enda gång!
• Folk verkar digga en västerlänning som tagit sig mödan att lära sig kinesiska, även om det inte är deras lokala dialekt.
• Det är enkelt att navigera i trafiken. Man bara går ut i gatan och bilarna vejar om de kan. Kan de inte så tutar de. Det finns övergångsställen, men jag vet inte riktigt vad de är bra för, eftersom varken bilister eller fotgängare bryr sig om dem.
• Kung fu finns överallt här. Wing chun-träningssalar och kung fu-butiker längs med gatorna, och när man säger att man kommit för att träna wing chun så vet folk vad det är och känner oftast någon som tränar. När jag först satte mig på bussen till Foshan från flygplatsen så satt det en tjej med ett svärd där. Bara en sådan sak!
• Modern Wushu lyser med sin frånvaro.
• Ingen pratar engelska och så gott som alla pratar Mandarin.

Dåliga saker:

• Mycket av maten består av slibbiga, smaklösa saker dränkta i olja. Jag har lärt mig de kinesiska tecknen för "inälvor" och "gröt". Ja, det var samma maträtt: grisinälvsgröt. Jag beställde den inte. Man behöver leta en del för att hitta något som retar aptiten. När man hittar det är det dock jättegott.
• Folk röker inomhus, inklusive i hissen.
• Den lokala brytningen är något svårtförstådd, så jag tvingas säga "Ursäkta?" oftare än jag borde. Det är dock bara en vanesak.